Dagen för ett år sedan.

...för ett år sedan såg det ut såhär. Både bilen och släpet som vi lånat av mormor och morfar var fullpackade och jag blev offeciellt en Stockholmsbo och sambo med min kärlek. Det känns som att det har gått så fort, och även om jag velat ge upp ett antal gånger och velat flytta ner till Småland igen har jag stannat kvar och kämpat. Denna hösten har jag en del planer. Jag har mål som jag vill nå.
 
Det är ju trots allt så, att alla dagar är nya chanser att förverkliga sin dröm. 
 

Rätt tankesätt.

Jag låter den här bilden tala för mig idag. Idag har jag fått ett par positiva besked. Och så har jag fått en aha-upplevelse som heter duga. 
 
 

Saturday.

LoveQuotesRus | via Tumblr

En liten kärleksförklaring.

Hejdå Stockholm - hej Smålandet! Jag beger mig hem en vecka för att andas lite. Jag har ju trots allt semester en vecka nu! ;) Den enda nackdelen är att sambon måste jobba. Mannen vinkade av mig på perrongen tidigare. Jobbigt? Ja! Jag förstår inte riktigt det som andra säger - att det är så skönt att åka iväg själv lite då och då. Jag känner mig bara... Halv. Det finns liksom ingen balans i mitt liv tills jag är hos min man igen. 


I studenttider.

God morgon! Jag var inställd på att gå upp 9 idag. Men gjorde jag det? Nej. Larmet gick, jag stängde av det... Och råkade tydligen somna om. Lyckades komma ur sängen vid halv 11, lyckat! ;) Haha, så en joggingrunda idag hinns inte med. :)
 
Det är helt galet vad tiden går förresten. Det var tre år sedan jag tog studenten. Helt. Sjukt. Mycket har visserligen hänt sedan dess, men 3 år..! Så jag kollade faktiskt igenom mina studentbilder idag. Och det känns lite jobbigt att se. Jag har liksom kommit så långt sedan dess. I alla fall känns det som det. Även om det var en bra tid saknar jag inte studenten, jag saknar inte gymnasiet. Jag är så nöjd med vart jag har kommit. Jag är en mer stabil, starkare och sundare människa, både psysiskt och fysiskt.
 

Mitt drömboende.

Har haft ännu en jobbdag i förkylningens tecken och nu myser jag hemma med en kopp te. Imorgon är jag ledig. Känns skönt! :) Jag längtar så efter att få träna. Och att kunna prata utan att tappa rösten... Jag hatar verkligen att vara förkyld...
 
Men samtidigt som Rasmus kollar på hockey så kollar jag på lite boende... Vill mest av allt skaffa en egen lägenhet. Har inte precis de pengarna nu, men men! Jag drömmer om lägenheter med stora ytor, fönster och fina detaljer. Vad drömmer du om?
 
 
 
 

Hejdå Värmland, hej Halland!

Nästan hemma i stugan igen efter två helt fantastiska dagar i Värmland. Det gör mer ont i hjärtat att säga hejdå var gång. Men nu är det inte länge till tills vi bor ihop! :D Jo, nu är det klart! Ska inom en snar framtid till Stockholm för att kolla in lite boende och sen ska jag flyttpacka i raketfart efter att jag slutat på mitt nuvarande jobb. Det känns bra! :) Nu är det bara jobb i storstan som fattas, sen är det bara att köra. ;) 
 

Sista kvällen.

Sådär. Sista dagen. Sista kvällen. Jag är klar i Molkom. Imorgon styr jag kosan mot Småland igen med mamma och pappa som fint resesällskap. 
Molkom, ja. I år har jag hunnit med en hel del. Jag har - nästan - nått ner till min målvikt och kommit någonvart i träningen. En resa till Malta har hunnits med. Jag har gjort stora framsteg i mitt skådespeleri och är efter imorgon film-och teaterpedagog. Jag har kämpat med och mot mig själv, utmanat på många olika sätt. Och jag har träffat Rasmus, som vände på min värld helt och hållet. Upp-och ner bara! 
Det kommer kännas konstigt att lämna, men samtidigt väldigt bra. Men även om vi här splittras imorgon så kommer jag hålla de värdefullaste närmast hjärtat. 
Molkom ändrade mig. Min framtid. Nu kör vi!
Foto: Byron Reimer Ward, Valborg.

Everytime that you live is a time when you feel and the only time you heal.


Långa nätter.

Vissa kvällar.

How did I read the stars so wrong?

Ibland kan jag undra vart jag tog vägen. Var det långt innan den krokiga vägen började eller gick jag vilse precis innan jag vände mig om för att se efter? Många gånger kan jag känna att det inte är jag längre. Det är inte jag som säger det jag säger, det är inte jag som gör som jag gör. För jag är förnuftig. Jag har planer. Jag kan. För att jag har viljan. Men är det verkligen så? Vart tog den blyga försiktiga tjejen vägen? Hon som planerar sin fritid och dokumenterar nästintill allt som hon gör?
Min dagbok är en drog. Bekräftelsen är också ett sorts drog som jag har fastnat för. Men det får man inte säga. Det är fult att säga. Usch.
Kommentarer gör mig mer beslutsam. Jag ska bli bättre. Nästan omänsklig, som ska klara av allt. Allt.
Samtidigt så gillar jag det. Att ha kontroll. Till viss del.
Många varnar mig. Många säger att jag ska släppa kontrollen. Men det är min bästa vän. Hur kan man dumpa sin bästa vän?
 
Jag får gå tillbaka och hitta mig vart jag ligger. Backa.

Sökande.

Dagen går mot sitt slut och efter browniefrossande, skratt, dålig humor och bostadssökande ska jag sätta migframför ett avsnitt med förhäxad och sen ska jag sova. :) Morgondagen börjar med en joggingrunda om vädret tillåter det.
Jag vill egentligen bara ha bostaden fixad. Det är så tradigt att leta, haha! :D Vill liksom bara ha det klart och kunna planera redan nu hur jag ska ha det, och så. Det bästa vore om jag fick en liten liten egen lägenhet eller studentlägenhet. Men å andra sidan är allting bra! :D I alla fall, tar en paus nu och fortsätter kanske imorgon. Vem vet? ;)

...


Promenad i sommar(?)vädret.

Har precis kommit hem efter en timmes lång promenad med Anna-Karin i det underbara vädret! :D Idag står fönstret öppet, fågarna kvittrar och det är blå himmel. Sommaren är alltså på väg, om jag har förstått det rätt? ;) Jag har dock lite ångest - nu är det snart maj. Det betyder att det snart är sommar. Och ni vet vad det betyder? Sommarlov. Jag vill inte sluta, jag trivs så bra på skolan! :( Får hålla alla tummar och tår som jag äger. Eh. Ja... Det lät konstigt. :)

I alla fall. Jag tror jag ska ut i solen och plugga texter och njuta av solen. Det tycker jag låter fint nog! ;)

I'll wake up everyday just hoping that you still care.

Ibland behövs det så lite - kanske en blick, en beröring -för att jag ska skickas tillbaka. Tillbaka till vår tid.  Ett ord kan räcka för att jag ska sakna dig tillräckligt för att tappa andan. Jag vet att du vet hur mycket du betydde för mig. Vad du fortfarande betyder. Samtidigt som jag kan känna tårarna bränna bakom mina ögonlock kan jag inte förmå mig att visa det. Jag vill inte att du ska veta att jag skadas av ditt val. Eller är det för att jag är skyldig dig det? Jag kanske är skyldig dig synliga tårar?

Du har raderat mig ur ditt liv. Jag vet det. Det gör så mycket ondare än vad jag trodde. Men ändå kan jag inte mer än att le. Du gav mig så mycket under en så liten tid. Och jag är så tacksam. Du förstår inte hur tacksam jag är! Jag kommer ihåg allting. Allting. Jag kommer ihåg hur arg du kunde göra mig. Men jag kommer också ihåg hur du såg på mig. Jag kommer ihåg hur stolt du såg ut varje gång vi träffades. Som om jag var din sol. Och du var min. Du var min jord. Du var mitt allt. Kom ihåg det. Mitt allt.

Sommarjobb.

Vaknade halv 8 av mig själv idag. Kände mig riktigt utvilad, så jag låg kvar en liten stund i min varma säng och kollade facebook och mail innan jag åt frukost. Jojomensan - min alarmklocka kan slänga sig i väggen, haha! :D Har tagit det lungt framför tvn med en låååååååångfrukost och så har jag hunnit med en cykelrunda och en del telefonsamtal hit och dit angående sommarjobb. Det kommer bli en bra sommar. Massor av jobb (hoppas jag) - men bra.

Jag vill jobba så mycket som möjligt när jag får chansen. Jag har ju inte så mycket pengar pga att jag är just student. Hmm! :S Men, som sagt. Jag jobbar så mycket jag kan när jag väl har tid till det. (Jag tycker att det är kul, okej?) Som på sommaren. ;) Som jag tänker just nu så kommer jag kanske inte ha så mycket ledigt, men det gör mig inte så mycket. :) Det är lönsamt! Jag får både pengar och erfarenheter. ;) Hihi!

Vad tycker ni om sommarjobb? Hur mycket har ni själva jobbat?

Bloggchock.

Blev i chock när jag såg att en av mina favoritbloggerskor just nu ligger på sjukhus... Varför? Ja, klicka här så får ni se! (Och jag lovar - you won't get disappointed... )

2012.

Jaa, hur kommer 2012 bli då? Är ju snart dags för alla nyårslöften och sånt, haar ni börjat tänka ut några? Eller har ni nyårslöften? ;) Jag ger mig själv löften varje år och försöker i alla fall att hålla dom! :)
Jag börjar redan nu fundera på hur det nya året kommer att bli... Jag hoppas på att det kommer bli bra! ;)

Jag ska i alla fall låta mitt hår växa och jag funderar på att sätta i löshår för att tjocka till det lite. Jag ska också gå ner lite i vikt och få en kropp jag är nöjd med. Jag ska också spendera mer tid på helt spontana saker, och låta mig gå lös oftare. På sommaren ska jag jobba och bara flyta med. Träna, sola och umgås med familj och vänner. Leva livet helt enkelt. Jag ska också resa till London. Så enkelt är det.





...men det är ju bara drömmar... Men om alla drömmar kunde slå in, då skulle jag kunna få ett superbra år! :D

:love:

Heartbeat.

Jag saknar att höra ditt hjärta slå. Jag saknar när du håller dina armar om mig, visar att du älskar mig, vad jag än gör. Hur du tillrättavisar mig om jag har fel.
Jag saknar också våra bråk som vi kunde ha. Kommer du ihåg när jag ångrade mig efter att jag hade skrikit på dig, hur jag kom och sa förlåt samtidigt som jag grät och sökte tröst i din famn? Jag kommer ihåg det. Det är ett av mina favoritminnen. Jag var så trygg då. Det var de tillfällerna då jag insåg att du aldrig kommer lämna mig. Att jag alltid kunde söka tröst hos dig. Det kändes som om tiden stod stilla just då.
Just nu behöver jag en de kramarna. Jag vill vara den lilla flickan igen, som söker tröst och trygghet hos dig. Då jag hörde dina hjärtslag.
Jag behöver en riktig kram. En kram som bara en mor kan ge sin dotter.



:love:

Only heaven loves you now.

Ibland kan jag bara önska att jag var någon annanstans, i något annat land. Skulle kunna vara så enkelt, men ändå inte en lösning på allting. Jag vet knappt vad jag vill längre. En fråga med för många svar. Kluven.

:love:

Tidigare inlägg